lördag 27 november 2010

Soffläge



Tjingeling!

Ligger här i soffan under ett tjockt duntäcke. Det är alldeles för kallt här inne. Bergvärmen fungerar inte riktigt så tillfredsställande som den borde. Kompenserar detta med att tända många värmade stämningshöjande ljus. Mysigt. Har det så bra just nu. Lördag kväll och allt. Ledig och lat. Skönt.

Är förutom kylan tacksam över vintern. Har kört många vändor in till stan i dag och njuter varje gång av det vintervackra landskapet. Vilken skillnad mot det mörka, tråkiga novemberslasket. Som ögongodis

Kommer senare att åka för att hämta min sociala 15-åring som träffar sina vänner. Får därför försöka att inte försjunka för långt ner i soffkudden. Samma sak igår. Ännu en nattkörning alltså i helgen. Men vad gör men inte för att få hem lillskruttan ordentligt <3>

Nu lite kladdkaka med sonen. Sen ska stjärnor och stakar fram. Och julmusiken med Peter Jöback på. Adventslivet är härligt. I alla fall just i kväll. Nöjd! Kram

söndag 3 oktober 2010

Människor och makt

Gillar helger då jag få möjlighet att vidga perpektiven. Att andas djupt.

Har ett stort behov av att omge mig med vänner som tänker stort och har mod och kraft att bry sig om annat än sin egen bekvämlighet och framgång.
Känner ett stort behov av att få en motvikt till veckornas cynism, trångsynthet och självupptagenhet.

Känner mig kvävd och får svårt att andas när jag dagligen blir varse hur komplicerat det blir när otrygga människor får makt över andra. Som myndighetsperson eller som ledare - formell eller informell.

Om man har möjlighet att klättra och behålla lönen blir det blir inte verksamheten och det ursprungliga uppdraget som står i fokus, utan man gör allt för att anpassa sig till de spelregler som finns. Även om spelreglerna innebär att man ger avkall på ideal och vision och det som alltid legat nära hjärtat. Och även om det innebär att trampa på andra.

Det finns alltför många av den sorten. Vissa som glidit på en räkmacka, men också de som själva har fått kämpa i motvind för att få till sin levnadsstandard. Jag har förståelse för att det är stort att då bli utvald att få leda, att få makt. Unnar dem som klättrat från underläge till en mer gynnsam position.

Problemet är bara att det blir så fel i yrken där det är människor och inte varor som står i centrum. Det är ingen lyckad kombination att ha sin egen framgång som drivkraft i en offentlig versamhet, en välfärdsinstitution. Där om någonstans krävs det en genuin drivkraft som tar sin utgångspunkt i att förbättra villkoren för andra. Inte för sig själv.

Det komplicerade är att det endast är ett fåtal som vill genomskåda självupptagenhet, karriärslystnad och brist på äkta engagemang. Det syns ju mest bakom kulisserna. Det är bekvämare att blunda. Av samma skäl som ovan. Det krävs mod att våga se. Och att våga agera.

Försöker därför omge mig med mogna, storsinta kollegor och vänner som står stadigt. De som inte sviker sin övertygelse.
Tack för att ni finns.

söndag 8 augusti 2010

Jan Björklund. Suck.

Det är så intressant med Jan Björklund och hans idèer. Den ena mer korkad än den andra. Snacka om att odla en förenklad bild av verkligheten och sociala orättvisor. Hur kul är det för barn i skolan att få dit sina föräldrar som inte alls vill komma och som på andra sätt också riskerar att eventuellt bidra till att barnet får skämmas, blir stigmatiserat och mobbat. Jag häpnar över hur dålig verklighetsförankring som ligger bakom förslaget om att föräldrar kan tvingas (!) närvara när deras barn är stökiga i skolan. Fokusera på andra frågor, snälla. Mer värdegrundsarbete, etik, eq, men framförallt tillräckligt många vuxna som har förmåga att lyfta och stärka barns goda sidor. Som brinner och bryr sig och gör föräldrar delaktigta och mer ansvarsfulla på ett positivt sätt. Unket, okunnigt och populistiskt Björklund. Jag rodnar....

Tack för bloggen

Bra för mig att använda den här bloggen för att få möjlighet att formulera de tankar och funderingar som ploppar upp. Alltid och ofta. Tack kära S som alltid ligger steget före mig, är lyhörd och snabbt kommer med förslag, stöttar och hjälper till när jag får en ide. Som nu när jag tycke att facebookstatusraden är för kort - endast 420 tecken och har vant mig vid att dela en del händelser på nätet. Jag har ännu inte lärt mig förmågan att begränsa mig, även om jag jobbar på det:-). Det är väl en process som allt annat här i livet. Jag är inte där än.

Har behov att skriva av mig en del reflektioner jag bär på. Fungerar förmodlingen terapeutiskt. Tack kära S för att du alltid delar med dig av din tid och ditt engagemang. Och kom ihåg att mycket jag lärt mig i livet har jag lärt från dig.